idag upplevde jag min första begravning! Vet inte vad jag riktigt förväntat mig, men det var både finare och sorgligare än jag föreställt mig! Familjen hade ordnat fantastiskt och min vän höll helt makalösa tal! Även maken höll roliga och gripande tal! Beundrar dom så!! Det var proppfullt av människor som ville ta farväl av en underbar kvinna som lämnat dom alla allt för tidigt!
Det bästa på hela dagen var då jag fick krama om min vän! Var alldeles för länge sen!

Måste erkänna att jag inte riktigt kan förstå att hon är borta! Inte sett henne sjuk och minns bara hennes glada utstrålning och generositet!! Tror jag väljer att på nåt sätt tro att hon finns kvar!!
Men det går ju inte för min vän.... För henne kommer sanningen ifatt!! Hon är stark och kommer klara detta, men det kommer vara tufft! Å när hon sträcker ut handen kommer ja va där!!

Vila i frid fina Pia!! Fast för mig är du så levande!!
Sov gott mina vänner!!